VÅRA NYA BLOGGAR!
Följ med oss till våra nya ställen-
yasmine, svea och samson på nattstad.se/yasminescirkus
och vera på kyrazify.blogspot.se
Skoluppgift-Naturrum ur minnet
Den här bilden har jag pysslat med i slutet av förra veckan när jag skulle fortsätta utforska ett rum jag ritat tidigare 2 ggr (se bilden med två ark nedanför).
"En galen värld". Det har varit en galen tid på skolan och i mitt liv på sistone och här har jag pressat samman alla intryck som poppade upp á la telefonklotter!
Och så den sista uppgiften:
Det bidde inget naturrum, men likväl ett rum helt taget ur minnet åtminstone.
När jag var liten älskade jag att sitta i min garderob om jag var ledsen eller orolig. Det mörkret var varmt och inte alls läskigt. Eftersom det var svart såg jag inget omkring mig utan fick känna på saker för att se dem. Doften var också trygg- det luktade stilla och murket (påhittat ord?). Jag satt alltid jätteobekvämt på hårda galgar och bråte.
Det var ett magiskt rum!
Vilken av nedanstående bilder är bäst?
Jag tycker om det skeva perspektivet i den sista bilden och pålen som går diagonalt som en balans mot de andra rörelserna, men samtidigt känns den lite för rumslig för min smak. Känslan inne i garderoben var luftig och svävande och den känslan är bättre fångad i den första bilden, tycker jag!
En bildvärld kan beskriva så mycket mer än ord och hur ord ibland (ofta) inte räcker till. Ordet "murket" var det ord som kändes mest rätt när jag skulle förklara doften, men en bild kan nog förklara mer. Men bilden är ju fortfarande en avbild av känslan. Och att identifiera en doft som en känsla blir ju ännu ett lager på det hela!
Skolprojekt: Performance, Love rocks
Jag såg ett så sorgset budskap på en sten-döda afa. Mord är aldrig lösningen på problem, så detta budskap fick ersättas av ett finare och mer hoppfullt sådant.
Det som är synd är väl att jag ritade i kritor, så det kommer nog snart försvinna. Men ett litet tag får det finnas till iallafall.
Det var svårt att rita på den skrovliga ytan och mina händer blev såriga av allt ristande och gnuggande. Det var också svårt att få till en jämn ytterkontur på det jag ritade, men jag är nöjd med resultatet. Stenen är på en upphöjd kulle i Varberga så den syns av många förbipasserande.
Jag är helt slut efter våra performanceveckor, men tillfredsställd över att ha pushat mig själv över min energigräns och prövat nya saker!
Skoluppgift: Performance, Pavlovs människa
"Pavlovs människa" från Pavlovs hundar känns som en bra titel för det här projektet eftersom det blev mycket stimuli och respons, fast negativ sådan. Jag kände mig dessutom lite som en labbråtta/hund.
För två veckor sen körde jag alltså som en skoluppgift ett performance där jag förde statistik över hur ofta jag utförde vissa handlingar under en vecka och utifrån mina handlingar målade jag med olika färger i ett rutmönster.
I stapeldiagrammet valde jag att göra en ruta för var femte gång jag utförde ett beteende, medan jag i rutbilden fyllde i för varje gång jag gjorde något.
Veckan var väldigt påfrestande och många av de beteenden jag utförde ofta började jag till slut undvika för att slippa dokumentera. Snacka om shaping för människor här! Så fort jag t.ex. skrattade kände jag direkt ett obehag av den kommande dokumentationen, så jag slutade skratta de sista dagarna. Samma med min hunds namn, jag undvek att säga det.
En konstig reaktion kanske, men ganska logisk egentligen eftersom pressen blev väldigt stor att jag hela tiden skulle dokumentera varenda liten handling och skratten var de som kom oftast.
Men det är ändå roligt att se att rutpappret är glänsande av guld!
Skoluppgift: Performance, silent day
Som ett performanceprojekt i skolan har jag valt att vara helt tyst idag (skrivet 10 april). Ska bli spännande att se hur detta kommer te sig!
Klockan är tolv och bara hittills är det jävligt frustrerande.
När jag vaknade ville jag småprata med mina djur som den pensionär jag är men det gick inte.
Att ge hunden frukost var inte den lättaste uppgiften, då hon duktigt väntade på mitt varsågod och var väldigt tveksam till mitt dramatiska gestikulerande för att visa att det var ok.
Men värst hittills har ändå varit när jag fick problem med en vän som skulle behöva redas ut, men jag kan inte ringa och konfrontera honom.
Här hade talet behövts.
Samtidigt kanske det är bra. Det tvingade mig till reflektion INNAN jag öppnade munnen. Om jag hade ringt hade jag kanske bara skrikit och svurit, men nu fick jag lugnt tänka en timme och sedan skriva ett utförligt och sakligt mail istället.
Jag kan inte sjunga med i låtar jag lyssnar på...
Fortsättning följer...
Jag är glad att gårdagen är över!
Det blev mycket missförstånd över hela dagen och jag har inte varit så ledsen på länge.
När jag vaknade ville jag småprata med mina djur som sagt men det gick inte.
Bråket med min kompis triggades bara igång av att vi skrev, tror jag. Det blev mest fokus på att "knäcka varandra" istället för att lösa det. Kanske eftersom vi inte hörde varandras sinnesstämningar.
Jag kunde inte sjunga med i låtar jag lyssnade på och jag fick gå och harkla mig hela tiden för min hals kändes konstig av all vila!
Jag åt JÄTTEmycket.
Jag hade dåligt samvete hela dan. Min kille och jag blev ovänner för han tyckte det var en barnslig uppgift när vi inte kunde prata och jag tyckte han var barnslig som inte ville smsa.
Min stackars syster fick stå utanför min dörr i regn och kyla jättelänge och knacka på, eftersom jag hade varit otydlig om hur vi skulle träffats.
Jag fick skriva frågor i mobilen till kassabiträdet på Lidl och möttes av sympati från hela kön då de nog trodde att jag var stum.
Den enda det inte blev missförstånd med var min mamma. Vi hade det kul med charader och skrattade massor. Kanske eftersom vi ju umgicks mycket ljudlöst när jag var bebis. Kanske det bandet hjälpte i den situationen?
Men på det stora hela var det en hemskt jobbig dag.
Alla de här problemen hade nog gått att undvika om jag hade hanterat situationen annorlunda, men jag är väldigt van att rädda konflikter med rösten och det gick ju inte. Föga oväntat kom jag fram till att jag förlitar mig väldigt mycket på min röst i vardagen.
När jag väl skulle prata kändes det som att jag knappt vågade det och min röst lät hemskt hög och ekande, nästan så jag hoppade till!
Kanske skulle den här uppgiften inte vara lika jobbig för alla. Vi kommunicerar ju på olika sätt och vissa förlitar sig mer på sitt kroppsspråk eller det skrivna ordet, men jag tror det här skulle vara ett intressant experiment för de flesta, för att lära känna sig själv.
Jag skickar med två självporträtt. Det översta blev till som en reaktion på "Silent day". Min känsla var att jag inte fick luft, men jag vet inte om jag lyckats fånga det i skissen. Blev inte speciellt likt, men det känns inte som att det var det viktiga. Jag ville mest använda mig själv som ett verktyg för att få fram känslan!
Skoluppgift: Fortsättning på långtemat
Under långtemat jobbade jag mycket på en bild med en docka som sträcker sig efter en speldosebalettdansös. Jag får inte till bilden så jag blir nöjd.
Jag är nog osäker på vad jag vill med bilden. Vill jag ha en realistisk rörelse, en spännande rörelse, ett docklikt uttryck eller spännande mellanrumsformer? Eller allt?
Jag vill inte studera en riktig modell för den här bilden för jag är rädd att det ska låsa min bild av hur det ska se ut och det är det jag vill komma bort ifrån. Det är egentligen en perfekt utgångspunkt jag har här- jag har ingen aning om hur det ska se ut så min fantasi får fritt spelrum.
Den här sista bilden känns som att den tagit en vändning jag tycker om. Jag gillar rörelsen i bilden och det uppgivna kroppsspråket (lite som jag känner mig när jag jobbar med den här bilden). Jag gillar kroppens vinklar och balettdansösens likhet med ett kors (som uppstod slumpmässigt men gav bilden en ny innebörd). Jag tycker inte om mellanrumsformerna. Vill ha mer luft, men jag har svårt att kombinera det med den rörelse jag vill ha i kroppen.
Jag ska kanske pröva lite digitalt nu och se om det tillvägagångssättet kan hjälpa mig att få fram någon ny lösning.
Fortsättning:
Jag har säkert gjort 100 versioner av den här bilden nu och känner mig väldigt less.
Därför är det svårt att lita på sina känslor.
När jag känner mig "nöjd"-är det då bara för att jag är less och vill intala mig det för att jag inte orkar mer?
Jag tycker om rytmen i mellanrumsformerna i den sista versionen. De känns enligt mig mer dynamiska.
Jag är väl medveten om att bordet är för sluttande, men jag tyckte att det hjälpte formerna i bilden åtminstone!
.JPG)
.JPG)
Skoluppgift Musiktolkning
Den här bloggen är ju övergiven till förmån för våra uppdelade bloggar: yasmine på http://www.nattstad.se/yasminescirkus och Vera på http://kyrazify.blogspot.se , men jag (Yasmine) vill ändå fortsätta lägga in mina skoluppgifter här, tills skolan är slut så att det är samlat på ett och samma ställe!
Här skulle vi porträttera en valfri låt och avslöja först i slutet av temat vilken låt vi valt.
Först två skisser:
Jag tyckte det var svårt att hålla mig till samma låt. Jag ville gärna hoppa fram och tillbaka, men det var nog bara min allmäna nyckfullhet som spökade.
Jag tror att jag får ut mest av att stanna i en låt lite längre. Tvingas stanna upp och ifrågasätta/problematisera istället för att ständigt söka vidare i det outforskade.
Fortsättning:
Dagens arbete. Jag har lagt in kol för att förstärka det mörka i låten. Lite väl uppenbar koppling kanske-mörk=ond.
Jag satte på säkerhetsnålar och sydde i bilden. Helt oplanerat kom graviditet in i den här bilden (som det gjort de senaste teman vi haft). Ägget från magen. Hemabort med ståltråden.
Ytterligare fortsättning:
Jag klippte bort magen där barnet låg och moderns hals som det vuxna barnet skär av. Jag ville få fram tomhetskänslan och att hon kippar efter luft.
Här tittar barnet lekfullt fram genom hålen som har markerat hans vistelse.
Jag vet inte alls vad jag skriver nu. Det känns som att låten helt har tagit över mig när jag lyssnat så fokuserat under en så lång tid. Fortfarande samma låt. Den har fortfarande mer att ge...
Och så ytterligare fortsättning:
Här kommer en annan bild jag skissade utifrån samma låt:
Här är låten som inspirerat till bilderna.
Det känns inte som att jag har något att säga om mitt arbete, viljan att förklara är som bortblåst. Men jag känner fortfarande en vilja att skapa. Viljan att skapa är nästan på topp just nu. Undrar varför det är så?
Beställningar!
Titta in under fliken "Skapande" eller gå in på yasmineskonst.blogg.se för att se tidigare arbeten jag gjort.
Prisexempel:
300 kr, exklusive frakt.
Frakten på en tavla i ovan angiven storlek ligger på 60 kr.
Kontakta mig på min mail:
yasminestranne@hotmail.com
om du är intresserad av att veta mer.
Ny blogg
www.nattstad.se/yasminescirkus
Självklart tar jag med mig Svea och Samson som kommer uppdatera när andan faller in!
Förrförra helgen
Förra lördagen träffade jag min barndomsbästis Sewana, min älskade Katti och söta Chandni, först på stan och senare på kvällen för utgång.
Jag hade inte sett Sewe och Chandni på typ 6 år, så det var verkligen kul och Katti är det alltid så roligt att se :).
Vi drog ut till Ritz och dansade loss hela kvällen- stackars Katti fick agera pelarstång för mina galna dansmoves ^^.
Så härlig kväll, behövde jag!
Tack tjejer!
Jag och Sewana 25 år
Jag och Sewana 18-19 år
Jag och Sewana 14 år
Usch, jag blir helt tårögd när jag tittar på de här bilderna. Kom hem till Örebro, min salamalao!
/Yasmine
Samsontavlan
Igår när jag tittade på mina arbeten jag gjort under det här långtemat kände jag att jag ville intensifiera färgerna och "pressa ihop pusselbitarna" i kanintavlan för att den skulle bli starkare.
Jag älskar den. Vet inte varför jag fastnat så för detta sätt att måla, men det känns så dynamiskt att få välja ut de delar man tycker är intressanta och pressa ihop olika delar man ser till hårda, intensiva former.
/Yasmine
I baked cookies
De blev yummie!
Och idag blir det fortsättning hemma hos Katti.
/Yasmine
Skoluppgift: Valfritt långtema 11
Jag bytte ut speldosan mot en glasburk. Jag gillar den stela armen som kommer ovanifrån och jag tycker att burken passar bättre för den rörelsen.
De två teckningarna nedan har jag först skissat upp lätt i färgpennor som grundform, men alltså utan blyerts som grund. Jag tycker om resultatet på dockan. Det känns mer öppet och som att jag använder färgerna aktivt, inte bara färglägger som jag gör annars.
Bilden på mig själv ser inte alls ut som jag. Ser ut som en död fisk, men jag tycker samtidigt att huden ser mer trovärdig ut. Jag får helt enkelt fortsätta att öva på det här sättet.
.JPG)
/ Yasmine
Skoluppgift: Valfritt långtema 10
Jag ville upptäcka nya sidor hos dockan. Utsatthet och tanke. Lära känna henne.
Jag har haft väldigt svårt med att få till vinkeln på armen. Jag ville att den skulle se dockstel ut men ändå trovärdig.
Jag försökte ta hänsyn till mellanrumsformer.
En teckning jag jobbat med vid sidan om.
/Yasmine
Kawaii accessoarer
Så sött!!
/Yasmine
